På grund av Corona-situationen har du arbetat på distans nu i snart en månad, hur ser en vanlig arbetsdag ut på hemmakontoret hos Heidi Troberg?
Arbetsdagen börjar faktiskt på samma sätt som alltid. Med en kopp kaffe i handen slår jag åttatiden på bibliotekets chatt-service, kollar i e-posten och går igenom frågor som kommit till informationstjänsten. Men efter detta är inget som vanligt. Telefonen ringer mycket och e-posten, chatten och Teams-appen plingar betydligt tätare än vanligt. Det kommer just nu fler verkligt brådskande ärenden på en dag än vad det annars kommer på flera veckor.
Heidi Troberg
Jag jobbar mest med informationskompetens och e-resurser, så trycket att ytterligare öka tempot kom genast universitetet började köra distansundervisning. Jag har nog aldrig tidigare skrivit så många nyhetsbrev, puffar och inlägg i allehanda universitetsforum för att hjälpa lärare och studerande med den nya digitala vardagen. Videoverkstaden har gått på högtryck när det sprutat ut korta videor om e-resurser etc.
På e-boksfronten har det varit code red sedan social distansering blev ett måste i den finländska vardagen. Men det är härligt när de annars inte så tillmötesgående utländska förlagen och förmedlarna av e-bokstjänster nu öppnat upp material åt sina kunder på högskolorna.
Vad har varit mest utmanande? Något som krävt kreativa lösningar?
Mest utmanande är nog att få arbetsdagens timmar att räcka till. Det är betydligt fler akuta saker än i vanliga fall som måste lösas genast.
Man har även ställts inför nya typer av distraktioner, både för en själv och för de som man sitter i videomöte med eller för de som deltar i ens undervisning /handledning. Jag har man, barn, hundar och katter och då och då har någon av dessa dykt upp mitt under pågående Zoom-undervisning eller under ett viktigt teams-möte. Tack och lov har man snabbt blivit mästare på att tajma in en Netflix-film åt barnet parallellt med sin undervisning/sina möten och man glömmer inte längre att stänga dörren till rummet man streamar från så att inte en tjock katt dyker upp framför linsen.
Hur har kunderna/studerandena tagit det hela? Har det förekommit problem?
Studerandena har varit redo för en transformation från traditionell undervisning till distansundervisning och från tryckta böcker till e-böcker redan länge, så de har klarat förändringen med glans. Även alla lärare har tagit förändringen på ett bra sätt. På Vasa universitet har hela 207 av vårens kurser flyttat ut på nätet och bara tre stycken har inhiberats.
Upplever du att du har tillgång till tillräckligt bra e-verktyg för att kunna göra ditt jobb?
Absolut. Jag har bra utrustning och bra programvara från tidigare och har alltid haft möjlighet att påverka hur min egen utrustning ser ut, så jag hör nog till de lyckliga få som inte behövt skaffa något.
Vad upplever du för för- och nackdelar med distansjobb?
Största fördelen är absolut att man ser man och barn mer än annars. Även att alla plötsligt vågat testa på nya kreativa lösningar för sina kurser är ett stort plus.
Nackdelen är att det är svårt att sluta jobba. Jag hade tänkt att jag idag slutar jobba kl. 13 och går ut i solen i stället. Nu är klockan fyra, men ännu finns det saker på min to-do-lista. Det är av någon konstig anledning lättare att avbryta jobbet på campus och gå hem för dagen, än vad det är att sluta jobba här hemma.
Tror du att situationen medför något positivt med tanke på ditt jobb, högskolebiblioteksverksamheten och högskolestudier överlag?
Absolut! Användningen av redan tillgängliga e-resurser kommer att öka lavinartat då studerande, forskare och personal temporärt tvingas att helt övergå till dessa. Jag tror att det blir en ögonöppnare för många om vilket fantastiskt utbud av e-resurser de vetenskapliga biblioteken redan har. Lärarna lär sig även vikten av att prioritera e-böcker som kurslitteratur, vilket ibland varit en utmaning på högskolorna. Detta trots att studerandena sedan länge funnits på andra orter.
Även universitetens fina digitala verktyg och våra molntjänster får ett uppsving, liksom olika verktyg för distansundervisningen som t.ex. Zoom och Teams.
Är det något annat du vill lyfta fram? Har du några tips åt andra distansjobbare?
Mitt enda tips till alla distansjobbare är prioritera, prioritera om och prioritera rätt. I rådande situation ändrar arbetsdagens uppgifter och innehåll hela tiden. Det kommer så mycket nya saker under dagen att ta ställning till, och så många nya uppgifter som har hög prioritet, att man kontinuerligt behöver evaluera sin agenda. Och allt blir inte perfekt hela tiden, men det är något vi måste lära oss att leva med. Vi gör vårt bästa och det räcker.
Frågor: Pia-Maria Niemitalo
Svar: Heidi Troberg, informationsspecialist, Tritonia/Vasa universitet
I linje med den nya strategin initierade FUN en ordentlig satsning på internationalisering och gjorde historia med att ordna det första gemensamma mötet någonsin med nordiska kolleger. Det är ju naturligt att börja med de närmaste grannarna. Dessutom är de nordiska universitetssystemen relativt lika och vi delar samma kultur och värden. En tilläggsfaktor är att kontakten med våra nordiska vänner skapades lätt via NUAS, eftersom vi har en finländare, Pia Södergård, som ordförande i NUAS biblioteksgrupp. Egentligen var det hon som grundade NUAS biblioteksgrupp och har varit dess ordförande från början.
NUAS är ett nätverk för nordiska universitetsanställda, speciellt riktat till oss andra, som inte jobbar med forskning eller undervisning. Förkortningen NUAS står för ”Det Nordiska Universitets Administratörs Samarbetet”. NUAS verksamhet är till för NUAS medlemsuniversitet. NUAS har 13 arbetsgrupper, varav en är biblioteksgruppen. Gruppen har nio medlemmar från NUAS medlemsuniversitet: två från varje land, med undantag från Island som har en medlem. Jag har varit med från början som den andra finländska medlemmen.
NUAS biblioteksgrupp hade redan valt Rovaniemi och Lapplands universitet som mötesplats för sitt höstmöte, och därför ordnades även det gemensamma mötet i Rovaniemi, vid universitetets Arktiska center. Vår lilla arbetsgrupp lyckades få ihop allt: det gemensamma mötet, ett FUN-möte och ett NUAS biblioteksgruppsmöte, därtill intressant program under tiden den andra gruppen hade möte samt en gemensam middag. Och när vi nu var vid Polcirkeln i Lappland ville vi naturligtvis erbjuda alla en möjlighet att njuta av den lappländska naturen i form av en naturutflykt.
Polcirkelns vandringsstigar bjöd på en vacker solnedgång. Foto: Pia-Maria Niemitalo
Bibliotekets inverkan (impact) valdes som tema
för det gemensamma mötet, något som alla upplevde som ett viktigt tema. Den främsta
experten i Finland, Jarmo Saarti, gav oss en introduktion till ämnet; biblioteken
är på väg mot multimodal utvärdering. Efter introduktionen arbetade vi i grupper
(Learning Café) med olika underteman och slutligen fick vi höra en onlinepresentation
från Rom, där Hanna-Mari Puuska, Janne Pölönen och Vidar Roeggen berättade om
ett nordiskt initiativ till en ny ”Nordic Publication Information
Infrastructure”.
Vad var då nyttan med det gemensamma mötet?
För det första tycker jag att det är väldigt viktigt att lära känna varandra,
särskilt om vi vill fortsätta med samarbetet. Det är även nödvändigt att vi
alla lär oss mera om varandras olika förhållanden. Det är alltid bra att utbyta
tankar och få veta hur kolleger ser på gemensamma frågor.
Dessutom visade det sig att vi tillsammans
producerade en massa idéer om bibliotekens impact som vi kan fortsätta att
jobba med. Det förekommer liknande utveckling i alla länder, men länderna har
även sina särdrag.
FUN och NUAS i Arktiska centret vid Lapplands universitet. Foto: Pia-Maria Niemitalo
Vi märkte även att det finns gott om andra gemensamma teman som vi kunde ta upp i framtiden. NUAS biblioteksgrupp har redan tagit tag i detta. Under sommaren gjorde gruppen en enkät riktad till chefer på nordiska vetenskapsbibliotek, och på basen av den har gruppen börjat planera workshops för nordiska biblioteksdirektörer inom olika aktuella teman.
Det gäller naturligtvis att prioritera – ingen kan tyvärr använda all sin arbetstid på det nordiska samarbetet.
Den 1.4.2019 trädde Lag
om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019) i kraft. I
enlighet med lagens 2§ inkluderas universiteten och yrkeshögskolorna i
definitionen av myndighet (https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190306).
Genom lagen genomförs Europaparlamentets
och rådets direktiv (EU) 2016/2102 om tillgänglighet avseende offentliga
myndigheters webbplatser och mobila applikationer, även kallat tillgänglighetsdirektivet
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32016L2102).
I direktivet ingår inga sanktioner, men den nationella lagen ger
tillsynsmyndigheten möjlighet att förena sina åligganden med vite.
Den tillgänglighet som avses i tillgänglighetsdirektivet innebär
att webbplatser, mobilapplikationer och deras innehåll är sådana att vem som helst kan använda dem och förstå vad som sägs i dem. Tillgängliga tjänster utnyttjar sådana tekniker och metoder som gör att tjänsterna kan användas med olika typer av terminalutrustning och olika typer av hjälpmedel. Tillgängligheten kan beskrivas som lättillgängliga digitala tjänster som också är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.
Tillgänglighet är en väsentlig del av principen ”design för alla”. Enligt principen ska olika typer av användare och deras behov beaktas redan i planeringsskedet. Målet är att på det här sättet garantera lika möjligheter för alla användare att utnyttja de digitala tjänsterna oavsett hörsel- eller synförmåga, motoriska svårigheter eller andra funktionsbegränsningar. (Finansministeriet: Vanliga frågor om tillgänglighet och tillgänglighetskrav, https://vm.fi/sv/vanliga-fragor-om-tillganglighetskrav)
Webbplatser som
publicerats den 23 september 2018 eller efter det ska överensstämma med tillgänglighetskraven senast den 23
september 2019.
Webbplatser som
publicerats före den 23 september 2018 ska överensstämma med tillgänglighetskraven senast den 23
september 2020.
Mobilapplikationer ska uppfylla tillgänglighetskraven den 23 juni 2021.
PDF-filer och andra
dokument :
Då det är fråga om webbportaler som publicerats FÖRE den 23 september
2018
ska PDF-filer som publicerats
23.9.2018 eller efter det vara tillgängliga i september 2020.
behövs PDF-filer som
publicerats före 23.9.2018 inte göras tillgängliga, förutom då de handlar som
administrativa processer, såsom t.ex. ansökningar.
Om det är fråga om en webbportal som publicerats den 23.9.2018 eller
DÄREFTER ska PDF-filer som publicerats på webbplatsen vara tillgängliga i
september 2019.
Utöver
högskolebibliotekens webbplatser och mobilapplikationer är det skäl att se över
produktionen och offentliggörandet av pro gradu-avhandlingar samt videofilmer
och annat audiovisuellt material som används för att presentera bibliotekets
service.
På de flesta högskolorna ansvarar biblioteken för offentliggörandet av pro gradu-avhandlingarna. För att uppfylla tillgänglighetskraven bör de här PDF-dokumenten skapas så att de kan läsas med olika typer av hjälpmedel. Celia – ett nationellt kunskapscentrum för tillgänglig litteratur och publicering – har på sin webbplats om tillgänglighet (https://www.saavutettavasti.fi/) samlat instruktioner för hur man skapar PDF-dokument, och andra dokument skapade med kontorsprogram, så att de kan läsas med olika typer av hjälpmedel: https://www.saavutettavasti.fi/saavutettavat-tiedostot/. Det rekommenderade PDF-formatet, PDF/UA, är kompatibelt med det arkivbeständiga PDF/A-formatet.
Enligt
informationen på Finansministeriets webbplats ska i princip allt audiovisuellt
material, som publiceras på myndigheternas webbplatser och som är tillgängligt
minst 14 dygn, textas till finska och svenska och vid behov också till andra
språk, till exempel samiska, engelska eller teckenspråk. Detta gäller t.ex.
inspelade videor och podcastar. Om det inte är möjligt att texta ska innehållet
och informationen förklaras på något annat sätt. Den audiovisuella
informationen kan läggas upp på webbplatsen till exempel i textform. Kravet på
textning gäller inte direktsändningar och videor som publicerats före
tillgänglighetskraven trädde i kraft den 22.12.2016. Läs mer om
tillgängligheten för tidsberoende medieinnehåll i Papunets översättning av
WCAG-anvisningen: https://papunet.net/saavutettavuus/verkkosisallon-saavutettavuusohjeet-wcag.
I och med att det blir vanligare med öppen publicering, en praxis som kallas för Open Access, kan forskare och vetenskapssamhället i stort allt snabbare och smidigare dela med sig och ta del av vetenskaplig information. De finländska högskolorna och forskningsinstituten försöker i de förhandlingar med vetenskapliga utgivare som nu pågår att förbättra möjligheterna till effektiv öppen publicering. ”Vårt mål är att samtidigt se till att de totala kostnaderna för vetenskaplig publicering inte stiger”, säger Mikael Laakso, foskardoktor vid Svenska Handelshögskolan och medlem i strategigruppen för förhandlingarna.
Forskarna kan få hjälp med Open Access-publicering av sin bibliotek
Undervisnings- och kulturministeriet har som mål att Finland före år 2017 ska vara ett ledande land vad gäller öppen vetenskap och forskning. ”Om vi ska nå målet måste vi snabbt övergå från licensavtal som bygger på prenumerationsavgifter till öppna publiceringsmodeller”, säger Laakso.
Överlappande kostnader måste minimeras
I dagens läge betalar högskolorna och forskningsinstituten för vetenskapliga publikationer i form av prenumerationsavgifter. Vid öppen publicering betalar författaren eller författarens organisation för att publicera artikeln. Det är viktigt att se över de totala kostnaderna, eftersom i synnerhet de större förlagen gynnar så kallad hybridpublicering, där forskare som publicerar en enskild artikel i en tidskrift kan göra artikeln tillgänglig för alla genom att betala en extra handläggningsavgift. För forskarna är det viktigt att publicera i tidskrifter som är ansedda inom vetenskapssamhället, även om en extra handläggningsavgift krävs för öppen publicering. Men modellen med handläggningsavgifter ger överlappande kostnader, om inte förlaget sänker prenumerationsavgiften för de tidskrifter man publicerar i.
Nationalbibliotekets konsortium FinELib representerar högskolorna och forskningsinstituten vid förhandlingarna. FinELib anser det vara viktigt att modellen med både prenumerations- och handläggningsavgifter endast blir en övergång till helt öppen publicering. Under övergångsperioden är det viktigt att överlappande kostnader för den nya öppna publiceringsmodellen och den gamla modellen med prenumerationsavgifter minimeras.
Målet – ett avtal som främjar öppen publicering
Högskolorna och forskningsinstituten betalar varje år cirka 23 miljoner euro i prenumerationsavgifter för vetenskapliga tidskrifter. Man känner inte till de exakta kostnaderna för Open Access-publicering, eftersom det inte följs upp på nationell nivå i Finland. I projektet Tieteen avoin julkaiseminen (öppen vetenskapspublicering) bedömdes det ändå att finländska universiteten betalade sammanlagt åtminstone en miljon euro för att publicera Open Access-artiklar år 2014, och att detta belopp kommer att stiga.
Man försöker också internationellt hitta en modell för Open Access-publicering som är ekonomiskt hållbar och smidig för forskarna. För tillfället finns det flera internationella kampanjer för att förbättra förutsättningarna för öppen publicering, t.ex. League of European Research Universities Christmas is over, en kampanj som har undertecknats av många finländska högskolor. Högskolorna i Nederländerna har med de stora förlagen Springer och Wiley lyckats ingå paketavtal där öppen publicering underlättas.
Biblioteken hjälper med öppen publicering
Forskarna kan få hjälp med Open Access-publicering av sin organisations bibliotek. Det finns också många anvisningar för Open Access-publicering på nätet, t.ex.:
prorektor Keijo Hämäläinen, Helsingfors universitet, ordförande i strategigruppen för avtalsförhandlingar, tfn 029 415 0640, keijo.hamalainen@helsinki.fi
forskardoktor Mikael Laakso, Hanken, medlem i strategigruppen för avtalsförhandlingar, tfn 050 9100 864, mikael.laakso@hanken.fi
Hösten 2014 publicerades en ny och uppdaterad version av Hankens referensguide. Vilka förändringar medförde det och hur avlöpte arbetsprocessen inför den nya versionen? Margareta Danielsson och Susanne Holmlund på Hankens bibliotek berättar om arbetet med guiden.
Bakgrund På Hanken har det funnits en referensguide för studerande sedan år 2006. Den första guiden sammanställdes i samband med att man tog i bruk ett program för informationskompetens på Hanken. Fyra år senare, år 2010, följde den första uppdateringen. Kontexten var då att Hanken hade tagit i bruk program för plagiatkontroll och i samband med det gjordes en satsning på utökat stöd i referenshantering. I detta skede vi kom in i arbetet. Vi fick frågor av studenterna på hur man ska hänvisa till olika typer av källor, där det saknades svar i den då existerande guiden. Vi insåg att guiden krävde en revidering, så vi gjorde vi om strukturen och utökade antalet exempel. Båda dessa versioner gjordes som vanliga word-dokument som sedan publicerades på bibliotekets webbsida i form av en pdf-fil.
Varför en ny version? Tankar bakom uppdateringen Hösten 2014 var det så dags för nästa uppdatering. Bakom revideringen låg samma orsaker som tidigare – frågor av studerande som inte fick svar i guiden. Det fanns igen ett behov av flera olika typer av källor, i synnerhet exempel på olika typer av källor på webben. Från lärarhåll hade det också hörts önskemål om att överlag utöka antalet exempel. Dessutom hade vi själva en tanke om att denna version skulle publiceras som en webbguide. Vi tänkte att ett webbformat skulle vara mera användarvänligt, stöda bläddring och att använda guiden mera som ett uppslagsverk än som en publikation som man läser från A till Ö. Men vi ville också göra det lättare att hålla guiden aktuell. Korrigeringar, mindre tillägg och uppdateringar kan då göras fortlöpnade och kräver inte att man samlar saker på hög för att sedan publicera en ny upplaga. Vi ville ha en enkel layout, det fanns inte tid att satsa t.ex. på illustrationer eller ett finslipat visuellt intryck. Målet var att ha en tydlig struktur som gör det lätt att hitta olika typer av källor och att exemplen de ska framgå tydligt i texten. En annan avgränsning som vi har gjort är att guiden är en renodlad referensguide, inte en skrivguide. Vi vill inte blanda in vetenskapligt skrivande eller frågor om språk och stil. Visst kan man säga att form och innehåll organiskt går in i varandra, men vi har valt att följa exemplet från många andra guider och separerat den tekniska delen av referenshanteringen. Den ursprungliga guiden var gjord enligt Harvard, och det hade vi givetvis ingen anledning att ändra på.
Hur gick det till? Så var arbetsprocessen Det visade sig snart, och kanske aningen överraskande, att bytet av format också krävde en omstrukturering av innehållet. Den struktur och disposition som hade fungerat på papper, fungerade inte i en webbguide. Förutom ändringar i strukturen så utökade vi exemplen med nya typer av källor, främst källor på webben, och vi passade på att uppdatera en del av de övriga exemplen. Den nya plattformen för guiden blev WordPress. Det valet beror bl.a. på att vi har använt samma plattform för självstudiematerial i andra kurser. Det visade sig vara ett bra val, inte enbart för att WordPress är lätt att hantera. På så sätt var guiden frikopplad från Hankens webbsida, som uppdaterades 2015. Vi kunde alltså jobba med guiden fristående utan att beröras av processen då hela Hankens webb skulle stöpas om i en ny form. Eftersom vi jobbar på Hankens enhet i Helsingfors respektive Vasa, så har det praktiska arbetet skett på var sitt håll. Efter en inledande träff där vi främst skissade på strukturen och fördelade det praktiska arbetet, så har vi jobbat på var sitt håll och haft regelbundet oregelbundna möten via Skype. Arbetssättet har fungerat utmärkt, och då vi har träffats på distans har vi både diskuterat principfrågor och även helt konkret redigerat och uppdaterat texter i realtid. Innan guiden publicerades så hade vi den för genomläsning av en av Hankens språklärare, som gav grönt ljus.
Hur gick det sen? Publicering, reaktioner och framtid Den nya guiden publicerades höstterminen 2014. De nya studenterna har under hösten en introduktionskurs i akademiska studier, där de ska använda guiden för referenshanteringen i kursens skriftliga uppgift. Både guiden och referenstekniken introduceras i den kursen, och på så sätt blir de nya studenterna medvetna om att det finns detta stöd för referenshanteringen. Vilken respons har det kommit för den nya guiden? Hittills har vi fått väldigt litet respons, men det som har nått oss har varit både positivt och negativt. Det som en uppfattar som lättanvänt och lättnavigerat uppfattas av en annan som svåröverskådligt och avsaknad av struktur. Vi har alltså fått bekräftelse på vår tanke om att ett användarvänligt webbformat, men också fått höra att det var bättre förr. Om den negativa responsen blir dominerande så överväger vi att göra en komprimerad version av guidens exempel och publicera den som en pdf-fil. Men tillsvidare avvaktar vi läget. Vi kan konstatera att arbetet med guiden har varit givande och lärorikt, men också tidskrävande. Ibland fick det oss att undra varför vi alls bemödar oss med att ha en egen guide då det redan nu finns många verkligt bra guider som ligger ute på webben, både på svenska och engelska. Det främsta argumentet för att fortsätta var signalvärdet av att ha en egen guide. Och då det redan fanns en guide så hade vi förstås en given utgångspunkt. Vi vet också att många lärare brukar länka till referensguiden speciellt på seminariekurser i samband med kandidat- och pro gradu-avhandling. Nu finns guiden också som en länk i alla kurser i Moodle tillsammans med andra länkar för sök- och skrivhjälp. Så det finns en god medvetenhet bland lärare och studenter om att guiden finns. Nu hoppas vi bara på en fortsatt flitig användning och på respons av våra studenter och lärare.
Vi välkomnar också respons från alla andra, t.ex. från dig som har läst den här artikeln! Använd responsblanketten som finns på guidens startsida. Hankens referensguide hittar du här.
Margareta Danielsson och Susanne Holmlund Hankens bibliotek
Vad är då NUAS och varför denna planeringsgrupp? NUAS är en förkortning för det Nordiska Universitetsadministratörssamarbetet – en organisation som förenar 60 universitet och högskolor i Norden med syftet ”att främja universitetsadministratörernas professionella kompetens, sprida kännedom om god administrativ praxis och att skapa kontakter och bygga nätverk mellan de nordiska universiteten på alla administrativa nivåer”.
Arbetet inom NUAS görs främst inom s.k. planeringsgrupper (även kallade nätverksgrupper) som grundats inom olika administrativa sektorer såsom ekonomi, HR, fakultetsadministration, forskning och innovation, IT, dokumenthantering och arkiv m.fl.
Överraskande nog saknade biblioteken en plattform för samarbete i detta sällskap trots att bibliotekssamarbetet i Norden har långa traditioner. Därmed saknades också bibliotekens röst på de möten som planeringsgruppernas ordförande regelbundet håller i anslutning till NUAS’ styrgruppsmöten. För att avhjälpa denna brist gjorde Åbo Akademi ett initiativ till NUAS’ styrgrupp att grunda en planeringsgrupp för biblioteken. Initiativet föll i god jord och Planeringsgruppen för biblioteksservice, den trettonde i ordningen, kom till med syfte ”att genom sin verksamhet inspirera och ge stöd för bibliotekens utveckling av service för forskning, studier och forskningsadministration”. Vidare stadgas det att ”gruppen ska ge en plattform för professionellt erfarenhetsutbyte för biblioteksanställda och se till att kunskap och god praxis utväxlas”.
Medlemmar i gruppen är Margareta Hemmed (Göteborgs universitet), Lars Burman (Uppsala universitet), Ellen Vibeke Knudsen (Århus universitet), Claus Vesterager Pedersen (Roskilde universitet), Bente R. Andreassen (Universitetet i Oslo), Hanne Graver Møvig (Universitetet i Agder), Gunnhildur Björnsdóttir (Islands universitet), Susanna Parikka (Universitetet i Lappland) och Pia Södergård (Åbo Akademi). Planeringsgruppen för biblioteksservice strävar efter att samarbeta med övriga planeringsgrupper inom NUAS, med branschens utbildningsinstitutioner och med nationella biblioteksorganisationer inom Norden i avsikt att ordna gränsöverskridande aktiviteter som är till nytta för planeringsgruppens målgrupp – alla de som arbetar inom universitetens biblioteks- och informationsservice.
Den allra första aktivitet som gruppen är med om att planera är ett gemensamt seminarium om inlärningsmiljöer med tre andra planeringsgrupper: Studieadministration, Byggnader & Miljö samt IT. En styrka inom NUAS är utan tvivel den nära tillgången till andra nätverk inom universiteten.
Pia Södergård, ordförande för Planeringsgruppen för biblioteksservice Överbibliotekarie, Åbo Akademis bibliotek
